typiskt mig? typiskt världen?

jag hade precis kommit hem från jobbet, kokat en kopp te och öppnat min inbox. plötsligt hörde jag konstiga ljud utanför min lägenhet. det bankade och prasslade. prasslade och bankade. efter ett tag tog nyfikenheten över och jag var tvungen att gå ut på balkongen och se vart ljuden kom ifrån. jag kikade ner på innergården och såg en man en bit bort som höll på att slänga sopor. "jaha" tänkte jag och gick in igen. ljudet fortsatte. ett bra tag. "hur mkt sopor kan man ha?" tänkte jag, och kikade ut igen. då slog det mig att mannen inte slängde sopor utan istället plockade upp dem. närmare bestämt letade efter tomburkar. jag gick in igen. men denna gång nedtyngd av tankar om social orättvisa. där satt jag i min lägenhet, med min laptop under en filt med en rykande kopp te. jag skämdes. då slog det mig: jag har faktikst lite tomburkar hemma. några på bänken och några i min insamling. borde jag kanske plocka ihop dem och ge dem till honom? jag satt och vägde pro's (han behövde dem mer än jag och det vore en god gärning) mot con's (skulle han tolka det som att jag trodde att jag var bättre? skulle det kunna misstolkas "här kommer jag och tycker synd om dig?") jag insåg snabbt att allt negativt som skulle kunna hända cirkulerade kring mig. att jag skulle skämmas. att jag skulle må dåligt. alltså: det negativa var bullshit. jag samlade ihop mina tomburkar, gick ut på balkongen, såg att han redan var på väg bort. ropade. fick inget svar. beslöt mig för att springa ner för trappan, ut på innergården, för att inse... att han var borta.

denna händelse fick mig att tänka. mycket. är det inte ofta så här? man ser ett problem, en orättvisa, något man inte tycker är rätt. antingen gör man som många: ingenting. man bryr sig inte och ser åt ett annat håll. eller så gör man som jag gjorde: tänker, analyserar och bryr sig. och visst, det är väl bra. men vad spelar det egentligen för roll om vi inte ger uttryck för våra tankar? om vi analyserar så länge att vi aldrig agerar? vi väntar med att springa ner för trappan och ge bort våra tomburkar så länge att vi kommer för sent?

det är dags för ändring! dags att vi reagerar på vår omgivning. dags att vi agerar. inte sen. nu. vi ska springa ner för trappan på en gång. göra det. våga. ta chansen att förändra och förbättra.
är ni med?